Livet som veterinärstudent och pomeranianägare

Det var länge sen sist nu men dags för uppryckning. Gizmo är för tillfället hos min lillebror och njutar av uppmärksamhet, vilket betyder mkt mer tid för Stella. Vi har tagit tag i lydnadsträningen igen och går på brukshundsklubbens onsdagsträningar. Stellas har en kontakt med mig som är snudd på hundraprocentig, idag ville hon iofs leta efter något i gräset vid flera tillfällen men det var nog en engångs grej. Vi fortsätter att träna på position som är viktigt för att få höga poäng på en tävling. När man har en liten hund är det mycket viktigt att tänka på hur och var man själv sätter fötterna. Okensekvens i steglängd och vinklingar ses av en liten hund som mycket större förändringar än av en stor hund. Det har jag insett på senaste tiden och Stella har gått framåt med linförigheten bara genom att jag medvetet hela tiden tänker på var jag sätter fötterna. Även en sådan detalj som vilke fot börjar linförigheten är viktig för att inte tala om vilken fot som avslutar.

Nu är siktet fullt inställt på att tävla ettan i vår och även mot LPI. Det gäller att sikta högt. Nu under hösten krävs det även mer engagemang i skolan då vi börjar gå på kliniken i november men det ska gå att kombinera med en satsning mot ettan. Jag ska även försöka hålla liv i veterinärstudentdelen av denna blogg med att beskriva olika intressanta fall med fokus på sjukdomen och inte individer med hänsyn till tystnadsplikten.

Jag funderar på att ställa Stella på stora sthlm i december men frågan är om det är värt pengarna om hon inte är i päls, får fundera vidare...

Nä...dags för lite plugg nu!