Livet som veterinärstudent och pomeranianägare

Nu var det länge sen det uppdaterades här men det har varit mycket att ställa om sedan studierna numera är på praktiskt stadie alltså klinikverksamhet. Långa dagar och sedan plugg när man kommer hem men visst är det värt det... alla gånger.

Men här tänkte jag fortsätta att förklara hur jag tränar lydnad med mina hundar som inte är så stora. Först tänkte jag beskriva höger om halt. Som sagt tidigare ska man i största möjliga mån tänka på att börja med höger fot för att få hunden några extra tiondelar av en sekund att reagera. Vad gäller träning inför momentet linförighet/fritt följ är det viktigt att svänger och halter ser så lätta och snabba ut som möjligt för att få högsta möjliga poäng. Höger om halt är lite enklare för hunden då den ska följa vänster ben och för att få det se så snyggt ut som möjligt är det bra att stanna på samma linje man kommer ifrån. Det betyder att man vinklar höger fot 90 grader när man ska göra halt för att i princip stanna på samma spår.

När det gäller vänster om halt kan man bara bakvända höger om halt och vinkla vänster fot 90 grader och sedan stanna. Detta kräver dock att hunden är 100% med för att kunna svänga rumpan 90 grader och sätta sig snyggt. Därför har jag börjat hinta till hunden här att det är dags for vänstersväng eller vänsterhalt. Jag vinklar därför vänster fot ca 45 grader inför svängen innan sätter sedan ned högerfot 90 grader på samma linje jag kom ifrån och därför kan vänster fot bara slinka in och hjälpa hunden till ursprungsposition.





Det underlättar för hunden om man konsekvent startar med samma fot och konsekvent avslutar halten med samma fot, alltså i dessa halter stannar vänster fot sist. Det är vänster ben hunden ska följa och om den ser att höger fot redan stannat kan träna hunden i att förstå att det är dags för halt.





När det är dags för helt om marsch eller helt om halt gäller det oxå att upprepa samma gångmönster för att en liten hund ska känna sig söker och kan försutsäga var den stora människan ska någonstans för att kunna hålla sig så nära som möjligt.

Träna på ni därute med mindre hundar!!

Det gick riktigt bra idag på onsdagsträningen. Ledaren hade själv en liten hund och erfarenhet av träning med en liten hund. Stella har mycket bättre position nu än tidigare och det är för att jag har bestämt mig för att hennes position ska vara längs med mina skor. Hennes framtassar ska inte sticka fram före mina skor och hennes baktassar få inte sticka ut bakom mina skor. Det betyder att jag mer konsekvent ger henne beröm i rätt position. Sen är det oxå viktigt att man bestämmer sig för hur långt ifrån mina skor jag villl att min hund ska sitta. Jag vill att min hund sitter så nära att jag inte ser något gräs emellan mig och henne. jag skrev ävenb senast om hur viktigt det är med vilken fot som startar och avslutar en linförighet eller fritt följ. Jag har valt att alltid starta med höger fot och alltid avsluta med vänster fot. Det betyder att hunden har några tiondelar av en sekund extra på sig att reagera på att jag börjar gå (eftersom att hunden hunden följer det vänstra benet), det betyder oxå att hon har lite extra tid på sig att reagera på att jag har stannat med den högra foten innan den vänstra stannar paralellt. I höger- och vänstersvängar är det lite svårare att förklara hur man ska planera sina steg. Jag tror att det blir bättre om jag försöker göra en skiss istället...för bli mitt nästa inlägg.

Jag har även råd om hur jag ska kunna träna bort att Stella lägger sig snett i läggande och sätter sig upp snett vid sättande. Det är att träna med en leksak som ger dragning åt motsatt håll. Hon lägger sig förmodligen snett för att hon vill ha kontakt med mig och se mig bättre men om hennes dragning är precis delad mellan mig och leksaken som ligger på varsin sida om henne så är teorin iaf att dragningskraften blir lika stor åt båda håll i och att hon lägger sig rakt emellan. Återstå att se om det ger reslutat.

Dags att gå och lägga sig:)

Det var länge sen sist nu men dags för uppryckning. Gizmo är för tillfället hos min lillebror och njutar av uppmärksamhet, vilket betyder mkt mer tid för Stella. Vi har tagit tag i lydnadsträningen igen och går på brukshundsklubbens onsdagsträningar. Stellas har en kontakt med mig som är snudd på hundraprocentig, idag ville hon iofs leta efter något i gräset vid flera tillfällen men det var nog en engångs grej. Vi fortsätter att träna på position som är viktigt för att få höga poäng på en tävling. När man har en liten hund är det mycket viktigt att tänka på hur och var man själv sätter fötterna. Okensekvens i steglängd och vinklingar ses av en liten hund som mycket större förändringar än av en stor hund. Det har jag insett på senaste tiden och Stella har gått framåt med linförigheten bara genom att jag medvetet hela tiden tänker på var jag sätter fötterna. Även en sådan detalj som vilke fot börjar linförigheten är viktig för att inte tala om vilken fot som avslutar.

Nu är siktet fullt inställt på att tävla ettan i vår och även mot LPI. Det gäller att sikta högt. Nu under hösten krävs det även mer engagemang i skolan då vi börjar gå på kliniken i november men det ska gå att kombinera med en satsning mot ettan. Jag ska även försöka hålla liv i veterinärstudentdelen av denna blogg med att beskriva olika intressanta fall med fokus på sjukdomen och inte individer med hänsyn till tystnadsplikten.

Jag funderar på att ställa Stella på stora sthlm i december men frågan är om det är värt pengarna om hon inte är i päls, får fundera vidare...

Nä...dags för lite plugg nu!

Den här veckan är jag och hundarna ute och åker och hälsar på släkt och vänner. Resan började mot Eskilstuna där jag träffade en kompis ifrån veterinärprogrammet. Trevlig rundtur och i stan och vid Sundbyholms slott blev det i måndags och det är trevli stad. God mat har det oxå blivit och även gott fika:). 

Idag bar det iväg till Taxinge för att hälsa på lillesyster på hennes jobb. Blev gott fika även där men den tänkta rundvandringen vid Taxinge slott uteblev då det började regna precis när vi skulle gå ur bilarna. Får spara kakbufén till senare. Nu är jag hemma hos föräldrarna i Rydbo saltsjöbad och stannar tills imorgon. Sedan blir det vidare färd i Sthlm.

Tänkte att jag skulle skriva lite om träning när det gäller en pomeranian. Jag försöker att köra korta pass för att hålla motivationen uppe. Kanske bara två-tre moment och sen blir det lite vila. Det underlättar om man har två hundar. Då kan  man varva och binda upp den ena hunden vid ett träd och låta den ladda inför nästa lilla träningspass. Mina två hetsar varandra i att vilja jobba med mig vilket gör att jag får en bra motivationen i träningen. Det fungerar bäst när momenten i princip sitter och det är mängdträning som gäller. Handlar det om att träna in ett moment från början är det lättare om de skiljs åt annars upplever jag iaf att de har svårare att koppla det vi ska göra. Sen är det som vid all annan träning att det krävs att man själv tycker att det är roligt. Hunden känner direkt på sig om man själv känner sig tvingad att träna. Den träning som håller i längden och ger ngt är den som är rolig för tränaren

Sen en helt annan sak. Jag tycker att det saknas ett hundcafé i Uppsala. Det finns ett i Sthlm och det var jättemysigt att kunna ta med sig hundarna en kall vinterdag och dricka en kopp varm choklad. Är det någon annan som känner samma sak som jag? Vad tror ni att det finns för intresse för ett sådant café? Eller ännu bättre är det någon som känner sig manad att starta ett? Jag skulle bli er trognaste kund:)

Idag har jag varit på Hellströms veterinärpraktik och uppdaterat lite kunskaper. Det blev flera kastrationer, både på hund och katt, som var intressanta. Det kändes skönt att få lite motivation igen till att ta tag i plugget innan skolstarten. Det är alltid lättare att hänga upp kunskapen på ngt man sett i verkligheten istället för att att bara praktisera utantill-lärning. 

Första semesterveckan var vi på Gräsö och tältade en natt. En bild säger mer än tusen ord och visst syns det att de trivs nära vatten:D


Få Stella gick träningen inte så bra som tidigare i våras men det är helt kopplad till hennes ryggskada. Viljan är det inget fel på men den är snarare för stark just nu får att det vi ska kunna gå framåt med träningen. Planen för henne är att bara mjukstarta i höst och sen avancera till nästa vår och kanske starta till nästa höst efter hon har haft sin valpkull hos uppfödaren.

Det är jättekul att höra av er andra som har pomeranian därute och tränar och aktiverar dem. Vad upplever ni som svårt med träningen? Är det storleken, motivationen eller kunskapen som brister? Vore kul att få flera att uppmärksamma rasen som utmärkt träningskompis och se flera duktiga pomeranians ute på tävlingsplanerna:D

träna på!

Nu är det dags att ta sig i kragen och rycka upp bloggen igen. Det har hänt mkt senaste året och det som har påverkat mest är Stellas skada. Hon drabbdes av diskbråck i våras och det genomsyrade våran vardag hela våren och början av sommaren vilket resulterade i att hundträningen helt åsidosattes. Nu är hon mycket bättre och kan gå lös igen men det har varit mycket jobb med rehabilitering. Skänker även en tanke till Texas med matte som oxå har en arbetskrävande rehabilitering framför sig.  Även jägarexamens uppskjutning prioriterades bort, men teorin är klar så det är bara att ta sig tid till skjutningen så ska nog examen vara i hamn.

Till hösten kommer jag även att börja fyran på veterinärprogrammet vilket betyder att mitt sociala liv drastiskt kommer att inskränkas men jag är tokigt taggad ändå. Efter en sommar som sköterska på Väsby veterinärmottagning kommer det förhoppningsvis att gå lite smidigare med alla nya inlärningsmoment.

Nu ska jag ut och ta tag i lydnaden igen med min bångstyriga ulltussar som för övrigt är helt urfällda och ser i mina ögon nakna ut:P

peace and löv

Nu äntligen har jag skrivit tentan i speciell sjukdomslära, hua! Det har blivit otroligt mycket plugg på senaste tiden och jag har varit tvungen att prioritera bort mycket, men nu är det mycket lugnare igen. Tentan vår stor med många frågor men också väldigt rättvis så jag hoppas verkligen att jag klarar den.

Idag har Gizze och jag varit iväg och tävlat igen, lydnadsklass II på Bro-Håbo Bk. Resultatet var bättre än i debuten men det räckte inte ända fram till ett 1:a pris, lite tråkigt men jag tror att jag redan nu satte för höga krav på honom och jag var tokigt nervös. Menmen vi ska ta nya tag. Det har ju faktiskt inte blivit så mkt lydnadsträning så här i tentatider och det var nog orättvist av mig att kräva superresultat idag....men som sagt vi tar nya tag. Årets sista lydnadstävling kommer för vår del att bli på hemmaplan, UBK i november. Här kommer iaf dagens resultat:

Moment	Koeff	Med.betyg	Medelpoäng
Platsliggande	4	9.5	38.0
Fritt följ	3	8.0	24.0
Läggande	1	0	0
Inkallande m. ställande	2	8.5	17.0
Sändande m. ställande	3	5.0	15.0
Apportering	2	10.0	20.0
Fritt hopp över hinder	2	10.0	20.0
Fjärrdirigering	2	8.0	8.0
Helhetsintryck	1	8.0	8.0
Summa	20		158.0 p

Igår passade Stella på att rulla sig i gammalt bajs därför blev det både badning och trimning igår, så här fina blev de:)


Stella

Gizmo

Nu är det dags att gå ut med hundarna för att sedan äntligen kunna få träna igen *glad*

kram på er därute!

Mitt i stunadande tentaplugg fick jag ett glädjande mejl om att jag kom med på kursen Jägarexamen:) Hur kul som helst! Just nu känner jag att jag förmodligen inte kommer att jaga inom en snar framtid men jag ser kursen som en extra och nyttig erfarenhet. Samtidigt som jag inte hade haft möjligheten att välja om jag inte valt att gå kursen. Tanken är att det ska bli lättare att förstå dem som jagar och se skillnad i prduktion av viltkött till skillnad från slaktuppfödning av djur.

Nähä...dags att fortsätt tentaplugget!

Idag fick hundarna följa med mig på praktiken för de skulle nämligen få sin årliga vaccination. Denna gång skiljde sig lite från alla övriga genom att jag gjorde det själv, stolt som en tupp är jag nu:)! Stella fick multishoten DHPPi ( D= valpsjuka, H= smittsam hundhepatit, P= Parvo och Pi= parainfluensa (kennelhosta)) och Gizze fick bara påfyllnad med Pi eftersom de andra sjukdomarna behöver man bara vaccinera vartannat år, skyddet är fullgott ändå!

För övrigt börjar det närma sig tenta nu och tentaplugget har kommit igång på riktigt. Sjukdomar i alla organssystem ska tryckas in och även lite vilt, fisk och fjäderäsjukdomar. Men det ska nog gå bra, det är ju sådant som man måste lära sig ordentligt för att de ständigt återkommer.

Annars rullar allt på som vanligt, plugg, praktik, jobb och vardagsrutiner i helgen blev det förresten mkt jobb, nästan för mkt, men det ger ju pengar iaf:) Gizze och jag ska tävla tvåan igen näst, näst helg så nu blir det till att intensivaträna igen med honom.

Over and out!

Idag har jag lyckats med att ta mig till gymmet igen efter en månads uppehåll, hua, och det gick bra. Jag stod över en kvart på motionsapparaten och sedan körde Emma och jag diverse olika maskiner för armar och bålen. Det var kul:) Jag tror att jag ska försöka åka och träna även på fredag innan jag ska jobba för att komma igång på riktigt. Två ggr i veckan känns som ett bra mål.

Sedan var vi på onsdagsträning oxå och jag tränade nästan en timmer var med båda hundarna. Det är en bra rutin att komma dit 1,5 timme innan den riktiga träningen börjar för att gå en halvtimmes promenad och sedan träna en timme med Stella innan jag tar med Gizze på onsdagsträningen med störning. Allt gick jättebra förutom den andra platsliggningen för Gizze på en annan hund flög på honom när jag skulle gå därifrån. Jag var så upprörd att jag skakade!! om folk inte har koll på sina hundar ska de inte ha dem lösa än mindre lämna dem lösa!! Jag hoppas verkligen att Gizze inte tog åt sig och blev rädd för att ligga plats ensam nu med andra hundar, usch vad en sådan dålig platsliggning kan förstöra för framtiden!!

Menmen, jag ska försöka glömma bort att det hände och träna som vanligt för om jag beter mig som vanligt kommer nog Gizze oxå tycka att allt är som vanligt.

Usch, usch, en gång är väl ingen gång!

Igår var jag och Gizze och tävlade i Alunda. Det var debut i lydnadsklass II och jag var väldigt nervös på morgonen. Till saken hörde att jag fyllde år igår och skulle ha både farmor och lillebror + flickvän över på fika och ha middag med några kompisar på kvällen. Fullspäckad dag med andra ord, men tillbaka till tävlingen.

För första gången på tävling så satte han sig upp på platsliggningen, troligtvis för att kunna se mig bättre men jag är ju utan synhåll så det hjälper inte honom och är svårt att träna på. Men det är bra att kunna ta en tävling och se vilka moment som är befästa och vilka som inte är det. Resten av tävlingen gick jättebra förutom hoppet då han kom för långt ut på sidan och sprang tillbaka runt hindret istället för att hoppa över det, men det känns som lättare att träna på. Rutan var kanonsnyggt utförd och vi fick en välförtänt 10:a=) Fyra 10:or av 9 är ett resultat jag är jättenöjd med i debuten. Totalresultatet blev en femte plats och ett 2:a pris. Nu ska vi träna vidare och förhoppningsvis kunna starta och ta ett 1:a pris senare i höst.

Moment	Koeff	Med.betyg	Medelpoäng
Platsliggande	4	5.0	20.0
Fritt följ	3	9.0	27.0
Läggande	1	9.0	9.0
Inkallande m. ställande	2	8.0	16.0
Sändande m. ställande	3	10.0	30.0
Apportering	2	10.0	20.0
Fritt hopp över hinder	2	0.0	0.0
Fjärrdirigering	2	10.0	20.0
Helhetsintryck	1	10.0	10.0
Summa	20		152.0 p

Tjingeling

Idag har vi varit på hundklubben för att vara med på onsdagsträningen men gissa om vi blev snopna när det inte dök upp någon ledare:S Måste ha blivit missförstånd av vem som skulle hålla i träningen. Vi tränade på ändå och fick ihop en platsliggning som för övrigt gick jättebra t om när jag gick utom sunhåll låg han kvar, min duktiga lilla Gizmo:) Rutan är som vanligt svår men vi kämpar på ändå. Inkallning och hopp över hinder gick bra. Allt som allt var det en bra träning även utan ledare. Jag blev dock väldigt arg när en tollare hoppade på både Gizmo och Stella bakifrån när vi tränade fot och ägaren ursäktade sig inte ens, hmf!! Om man inte har koll på sin hund har man inget där att göra.

Detta var vår sista onsdagsträning innan våran debut i Lydnadsklass II, ja jag kan berätta det i alla fall även om jag inte hade tänkt göra det. På lördag ska Gizze och jag starta i lydnadklass II på olandstraktens bk och det ska bli väldigt spännande. Jag vet att han inte är klar i alla moment än, speciellt inte rutan, men herregud alltig kan man lära sig ngt av att komma ut på tävling. Det är svårt att veta vad som verkligen sitter om man inte testar under svårare omständigheter och eftersom att  jag är medveten om att han inte är klar än blir det mer som en träningstävling och en skjuts på vägen. Det kan ju inte gå mer än dåligt och det kommer jag att ta på mig, men det är skönt att ha ett mål att träna mot och jag tror att det hjälper mkt.

Nähä, dags att plugga lite. Imorgon har vi X-falls redovisning och jag ska ansvara för proliferativ intestinal adenomatos hos gris, låter fint  i alla fall, av våra fem digestiondiagnoser.

Simma lugnt ni däreute:P

Mkt har hänt sedan sista gången jag skrev...vet vart jag ska börja...Förhållandet med pojkvännen har tagit slut, med detta följde även att jag blev bostadslös eftersom vi var sambos. Så i en månads tid bodde jag hemma hos en kursare, Tack Emma!, men nu har jag äntligen flyttat till min nya bostad:) En etta på 25 kvm i södra Uppsala och jag trivs väldigt bra, flyttkartonger överallt men sakta men säkert börjar det se bättre ut.

I samband med att förhållandet tog slut blev jag av med min hundgårdsplats och jag har haft fullt sjå med att planera för hundarna oxå. På söndag kommer vi dock bli klara och jag kommer att få en ny plats, pust!! Äntligen:) med den rutinen kommer nog vardagen att kunna bli lite mer strukturerad igen.

Just nu läser vi Speciell sjukdomslära eller med annat namn speciell patologi och det är väldigt intressant. Det är nu det har börjat på riktigt. Det är nu hjärnan börjar ställa in sig på att tänka symtom, mikro, makro, patogenes, etiologi...på riktigt! Ambitionsnivån låg högt i början, alla ville vi vara färdiga kliniker efter kursen är slut men det är inte riktigt tanken. Det har dock tagit ett tag att inse att det bara är de sjukliga förändringarna vi ska lära oss, just ni  iaf.

Träningen med hundarna är i full gång. Varje onsdag är vi på plats på brukshundklubben, på ondsagsträningarna och kämpar med både platsliggning, inkallning osv. Stella har gjort otroliga framsteg sedan i somras och bättre kontakt än hon har få man leta efter. Tävlingsdebut för Stella blir förmodligen i mars nästa år, efter att hon löpt sin tredje gång. Gizze kommer att starta i lydnadklass två redan i höst, men jag tänker inte skriva när om det skulle gå åt skogen;) men det tror jag inte att dte gör.

Hmm...lite uppdatering iaf. Ikväll ska jag hem och hälsa på föräldrarna och imorgon bär det av till flen för att titta på elitspårtävling, mamma och Iza ska starta. De tog för övrigt sitt första cert förra helgen på sin första elitklasstävling, grattis än en gång!! Till det hör att Iza bara är två och ett halvt år gammal plus att hon hade en valpkull i våras. Starkt jobbat

Dags att plugga!!
 auf Wiedersehen

Jag tänkte börja med att skicka ett grattis till min mamma och Entre's Iza som idag blev vann högre klass spår på Knivsta BK och blev uppflyttade till Elit-klass!! Stort grattis!!! De förtjänade verkligen den upplyttningen och nu planeras det för fullt igen för valpar i början av 2009. Med den inspirationen i ryggen var Gizze, Stella och jag ute och tränade i en timme idag och det gick riktigt bra. Gizze börjar fatta att det är rutan han ska springa till och inte bara nosa hipp som happ efter godis. Ställandet vid inkallning börjar också fungera med det är absolut inte klart än. Och Stellas kontakt är verkligen förstaklassig, hennes linförighet börjar arta sig nu och eftersom att det är flera andra moment som bygger på kontakt vid sidan börjar träningen arta sig:)

Annars har veckan varit lugn. Jag har jobbat fem dagar och jag trivs verkligen på jobbet, inget att klaga på. Däremot var det roligt i fredags då jag och pojkvännen plus några kompisar var ute på en klubb här i Uppsala och jag fick sjunga kareoke:) Ruskigt kul! Sen mår man som man förtjänar resten av helgen men det var det värt!

Simma lugnt!

Idag vaknade jag 4:30 för att bege mig till Södertälje brukshundklubb via Åkersberga. För dagen var det mammas schäfer Iza som skulle tävla för att få ett 2:a pris på officiell utställning vilket behövs för att få ett godkänt brukschampionat så småningom. Det gick vägen och hon fick sitt andra pris men jag måste säga att schäferutställningar är ingen höjdare att åka på om man tävlar med en bruksschäfer. Idag är schäferpopulationen uppdelad i två läger och bruksschäfrarna har absolut ingenting att hämta i utställningsringen vilket är mycket tråkigt. De hundar som premieras har lägre svansansättning än bogled allt får att få bra "påskjut" och "driv" i steget. Märks det att jag inte delade uppfattning med domaren som själv ansåg att han premierade med funktionella rörelser :S Bullshit säger jag! Så nu blir det inga fler schäferutställningar på ett tag.

Annars leker livet rätt lugnt. Jag jobbar allt som oftast kvällstid vilket ger hundarna och mig tid att hitta på saker. Tror att vi ska åka till klubben någon dag i veckan och ta upp träningen där. Dessutom har jag börjat tränat på f & s igen vilket känns mycket bra, fårstår egentligen inte varför jag slutade...hmm... eller jag anledningen stavas S-T-E-L-L-A... och det är verkligen skönt att hon är vuxen nu:)

Nä nu börjar man känna av den tidiga morgonen, dags att  hoppa i säng gonatt!

Idag var det sista dagen på praktiken innan veterinären gick på tre veckors semester semester och idag klaffade allt perfekt Jag lyckades ta ett ordentligt blodprov till ett borrelia/anaplasma-prov vilket kändes sporrande för resten av dagen. Efter det var det var det två hundkastrationer varav den senare skulle jag få hjälpa till med. Vid den första gällde det att försöka se och lära så mycket som möjligt. Först putta upp testikeln till medianlinjen, skära till rätt hinna, pluppa ut den, få bort resterande hinnor som var i vägen, göra diverse krossfåror, knyta av, klippa av, se till så att det inte blöder och så göra likadant med testikeln nr 2! Efter det var det bara att sy ihop såret men allt är alltid lättare sagt än gjort. När hund nr 1 var avklarad och hund nr2 på väg in var det min tur att prova. Jag såklart väldigt nervös men, jag lyckades hitta rätt hinna på den jag fick pröva på, det gick bra med trubbigt våld, knyta och bli av med hela kulan. Jag fick t o m sy några stygn när det var klart:)

Lite senare på eftermiddagen kom det in en katt med ett fult sår och jag fick sy fast dränaget och det såg faktiskt helt ok ut, jag tror att det här med att sy är min grej, har man haft MVG i syslöjd så har man:P

Dagen skulle avslutas med en kattkastration och eftersom att jag har lyckats skära upp större kärl i testikelarna flera ggr utan att veta vad jag gör för fel kändes det extra nervöst. MEN nu kom jag på vad jag gjorde för fel, när man skär upp testikeln är det viktigt att man inte släpper kontakten med skalpellen mot huden(det gjorde jag inte...) men just det sista snittet innan testikeln pluppar ut skar jag en mm för långt och det räcken för att kommar ner till kärlen. När jag fick den aha-upplevelsen och den sista testikeln blev perfekt snittad kändes det som att all nervositet gällande kattkastrationer blåste bort och försvann. Pust...

Skönt att uppehållet slutate kyckligt och att ha självförtroendet på topp för en stund!!

Kram på er alla människor därute som tror på mig:)