Livet som veterinärstudent och pomeranianägare

Idag har Gizze och jag varit ute i skogen och spårat viltspår. Hur kul som helst! Gizze var lite fundersam i början och tittade på klöven som om den var farlig men när han förstod att det var belöningen vart han helt till sig. Vi la två spår under dagen. Det första fick vi hjälp med att lägga och det andra la vi helt själva. När vi skulle spåra det första stod Gizze ett tag vid uppsparket och funderade på vad vi ville men sen satte han iväg när han kände bloddoften. Viltspår är en tilläpning av eftersök på vilt vid jakt. Upplägget är att spåra ett blodspår med en klöv i slutet och vårat första spår gick i en stenskog och Gizze hoppade och kämpade tappert och det känns som att vi började med det svåra men då blir allt annat lättare iofs.

Andra spåret fick inte ligga lika länge och han fick tapp flera ggr men det berodde troligvis på att doften fortfarande låg mkt i luften. Men oj vad han arbetade. Nosen låg i backen hela tiden och han kämpade sig verkligen fram till klöven. När vi sedan spårat klart försökte jag få upp intresset för klöven och det gick över förväntan när han var den hund som hade flått sitt ben mest och bar det tillbaka. Fårstå att matte var stolt:)! Nu gäller det bara att träna vidare, målet är givetvis att starta i anlagsklass för viltspår. Det togs några kort under dagen och jag hoppas på att kunna lägga upp några här.

Nä, nu måste jag åka och handla. Ska iväg och grilla och på inflyttningsfest.

Au revoir!